electric avenue

Jag vill bli kär.

Sluta tidigt på jobbet. Hittade en klänning. Fick en ny insikt av robyn. Uppraggad på pendeln. Kycklingsallad och vin. En helt okej dag i mitt tycke.

Kommer spendera min Alla hjärtans dag med skräckfilm och genom att hata alla par i världen. Så underbart att man kommit på en dag där alla singlar en gång till blir påminda om att man faktiskt inte har någon. Gillar det. Ne, gillar det inte. Älskar det. Mina sista meningar går ju att diskuteras.

En perfekt helg för mig.
I dagsläget. Isolerad i min friggebod med massa bra serier avsnitt och lite smått o gott. Om möjligen några månader eller om det tar så lång tid, år. Myshelg med min partner. Allt är relativt.   

Jag har många saker jag gillar, men skulle nog inte kunna kalla det för passioner. För enligt mig är passioner något man verkligen brinner för. Jag har inget jag verkligen brinner för. Jag har bara saker som jag gillar. Som handboll. Handboll gillar jag verkligen. Jag gillar kläder, men har inte passion for fashion. Att måla, måla är ett totalt avslappnande intresse men inte som jag brinner för. Jag gillar film och musik. Men är inga passioner. Jag tror att om jag måste ha en passion är det kärlek. När jag väl blir kär kommer det vara min passioner. Kärlek trånar jag efter. Kärlek, det brinner jag för. 

Jag har inte många vänner, ser inte poängen med att ha en stor bunt faktiskt. För min del räcker det med 2. Två vänner som jag kan spendera min fritid med. På helt olika sätt.

Amanda, min äldsta vän. Träffades första gången på öppnaförskolan. Skulle tippa på att vi var 3 år gamla. Sedan dagis och efter det skola. Blev aldrig av med henne. Spenderade hela våran grundskola tillsammans. Dock inte samma klass förens högstadiet. Med Amanda kan man äta sushi, spela yatzy och mysa till dexter och solsidan. Amanda kan man lita på. Hon finns alltid där för mig. Hon har alltid en axel att gråta på. Hon har alltid öron som lyssnar. Hon har alltid bara funnits där när jag behövt henne. Och hoppas innerlig att vi alltid kommer vara vänner.


Julie, min äldre vän. Hon är 90a och jag 91a. Men har dock inte stoppat oss. Träffade henne första gången en sommar. En varm sommardag på 90-talet. Vi gick i samma skola dock aldrig samma klass. Hon bor 200 m ifrån mig. Så promenader, filmkvällar och allmänt chill har aldrig varit svårt. Vi har samma humor. Samma syn på många saker. Så som pojkar, filmer utan text, "viss" musik, serier och våran totala förälskelse av brittisk accent. Jag har spenderat mycket av min vakna tid med Julie. Både i Sverige och i Danmark. Små traditioner som vuxit men som glidit ifrån oss medans vi blivit äldre. Men vi har fortfarande minnerna kvar av den bästa kycklingen i Danmark, 20 kr som kan omvandlas till 200 kr, våningsängar i värmland och myskvällar med Shia och SNL. Jag hoppas på att det kommer många flera händelser som vi kan titta tillbaka på och minnas när vi blir äldre.

Vaknade med en pojke i sängen, vilket låter mer intressant än vad det egentligen var. Var barvakt för mina 3 underbara kusin. Vaknade kl 5 av spring i hallen och ljud från en tv. Gick upp, checkade lite, gick och la mig igen. Vaknade igen kl 9 och chillade i soffan med resterande av hushållet. Detta höll på tills jag satte mig vid datorn och myste med film och msn. Kl 15 var jag hemma igen och en halvtimme efter det ringde min sötnos Amanda. Blev hämtad av Kevin och väl hemma hos Amanda spelade vi 3 yatzy. Jag vann ej. Tittade på tv och myste i soffan. Kom äntligen hem till ett ensamt hus och funderar starkt på att sova. Kan behövas efter en väldigt stressad dag, eller inte?



Friends 4-eveeeeer<3

Jag har alltid undrat hur det känns att vara kär, en "jag kan inte leva utan dig", " du är min shot på lördagen",  kärlek. Jag har aldrig varit kär, men vill. Vill väldigt mkt. Jag har hört olika versioner från olika håll hur det känns att vara kär. Men jag tror att jag kan ta min egna kärlek till en högre nivå.
Men min kärlek just nu är till mina vänner.

Funderar starkt om jag faktiskt är kompis med honom. Eller om vi bara är en liten fantasy,flirting thing. Dock hade det varit roligt om jag kunde få se honom som min vän. Vi har ju ändå delat med oss av speciella hemligheter. Hemligheter som inte ens vissa av mina närmaste vet om. Vi kanske inte är vänner som Svampbob och Patrick men vi har en helt okej start på en vänskap. Så även om han inte ser mig som en vän, ser jag honom som en nyfunnen vän.

Syskon. Ja, syskon. Vad kan man säga om sina syskon. Själv har jag 3 bröder. Eller rättare sagt 2 & ½, som jag så gärna brukar kalla det. Vilket jag inte har något emot, var dock lite svårt att förstå när man var mindre. Att vi hade samma far men inte samma mor. Henrik är en stor del av mitt liv men finns inte där lika mycket längre som han gjorde när jag var mindre. För under tiden vi lärde känna varandra kom det nya syskon. Att han är drygt 5 år äldre gav mig en chans att komma närmare honom under barndomen. Han fick mig att gilla turtles och tv-spel. Sen, efter inte så många år, exakt 3, kom Patrik. Minns dock inte mycket av hur jag kände för att bli storasyster. Att hålla den lilla lilla pojken i famnen och skina över att äntligen inte vara minst längre. Men kan tänka mig att jag var en stolt storasyster. I dagens läget kan jag dock inte precis säga att jag är en skinande liten flicka. När jag håller om min bror är det med halsgrepp. När jag skiner är det av ilska och när jag pratar med en gullig röst är det inom ironins syfte. Men alla dagar är inte hemska. Vi har våra stunder där vi kan vara mänskliga. Men är oftast lika ovant som att träffa någon som gillar bruna bönor. Men min sista och sötaste bror är 8 åriga Jonathan. Anledningen till att jag lever. Vi fick inte en kanon start på vårat syskonliv i början. Hoppade upp och ner i soffan av aggression när jag fick reda på att han skulle bli en pojk. Hade alltid önskat mig en syster. Blev ingen Jonna utan en helt vanlig Jonathan. Trodde jag. Lillgammal, intensiv vilja, envis som en telefonförsäljare och ett helt underbart fantastiskt och helt sinnessjukt vokabulär. Du är inte dum i huvudet, utan du är dum i hjärnan. Vilket är så mycket mer logiskt i mitt tycke. Han kan ge ifrån sig uttryck som får en att ifrågasätta om han är en gammal 80åriga gubbe i en 8årig kropp. Den mest unika personen jag träffat. Och jag är släkt med honom. Älskar våran syskonskara. Inte för att vi är normala, utan för att vi är så sjukt onormala.  

Vi hade träffats lite innan, inte på speciella tillfällen men ospeciella. Blickar som möttes av en blyg och glimrande tinder i ögonen. Men tanke på att vi hade gått i samma skola sen barnsben. Delat tält i scouterna och pinnbröd över brasan. Gjorde pussleken på klubben och fick höra hans älsklingslåt på radio. Fick hans msn och kommer väl ihåg hur varma jag blev. Hur glad och förälskad.  Vi pratade ett bra tag innan "puss och kram" kom som ett hejdå. Efter det kom sötnos och pussen. En kort period efter var vi tillsammans. Kommer väl ihåg första träffen med hans föräldrar. Nervös och blyg. Korv med stuvade makaroner. En myskväll med "Sunes sommar" slutade med vårat första hångel och sugmärke. Intressant, spännande och totalt förbjudet. Vi var ju endast 13 år. Dagar gick och första övernattningen kom. Med öppna dörrar och separerade sängar. Inte ens det kunde hålla oss ifrån våran ungdomskärlek. Vi gick endast till "second base". Men just då var det alldeles perfekt. Precis som jag ville ha det. Var inte logiskt att gå längre. Hans kyss dagen efter bakom paraplyet när hans bror kom för hämtning. Hans apelsintuggummi kunde jag få smak på när vi kysstes framför stallet. Skräckfilmer på dagen gjorde det lättare att mysa. Tecknad film efter för att lugna mig. Det var en fin tid under min uppväxt. En tid jag aldrig kommer att glömma. Om du läser detta, du som var min fösta kärlek. Hoppas att du inte bli sur för att jag skrev detta. Du har och kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta.  

Hej.
Louise heter jag.
 Är 19 år, bor i kungsbacka kommun och genuint snäll. Jag kommer oftas överrens med andra homo sapiens och är inte rädd för att vara mig själv. Skulle inte kalla mig smart, men har mina bra stunder ibland. Jag har en tendens att stänga in mig i min friggebod och glömma bort tid och rum. Detta gör mig inte knasig utan speciell. Jag brukar inte hata saker utan tycker bara att vissa grejer är orealistiska att gilla. Jag har oftast svårt att hitta ett bra sett att formulera mig på fast till slut brukar jag få fram det jag vill säga. Har dock ingen stor vänkrets men kretsen som cirkulerar runt om mig är helt underbar. Jag har hellre en mysig filmkväll än en utekväll med obehagliga objudande folksamlingar. Lever för musik och kan inte gå en dag utan det. Gillar att måla och introducera nya intressen i mitt liv. Jag har lärt mig att engelska är lika bra som svenska. Vilket i vissa fall kan leda till att jag använder mig mer av den engelska ordboken än den svenska. Detta gör mig inte mindre svensk utan bara mer accepterande av den engelska litteraturen. Jag väljer hellre serier än filmer. Filmer tar slut efter en timme eller två vilket en serie inte gör. Jag säger inte att jag är vegetarian men gillar inte smaken av vissa köttsorter. Har endast två droger, loka och söta pojkar. Sjunger i bilen, duschen och i min ensamhet. Tycker att jag är ganska duktig. Detta är en introduction av mitt speciella mentalt-frustrerande otroligt fina liv. Hej då.