Sometimes Dreamworld
Jag är glad tills jag blir ledsen. Jag är lycklig och förväntansfull. Sen blir jag så ledsen och så besviken att jag nästan vill ge upp.
Det kan även variera från timme till timme.
Det börjar med att man återfinner en relation som man länge velat haft tillbaka till att man nästan tappat en annan relation för sekunden.
En sekund så egotrippad så självisk så töntig att jag snart exploderar.
Exploderar till små, pytte små, bitar av en aggression så enorm att världen skulle försvinna. 
Höga skorstenar & låga förväntningar.
Minglat med totala främligar i ett kontor med höga skorstenar. Efter redan börjat mingla kl 13 på ett annat kontor slutar partyt en anning tidigt. Men jag har inte velat haft det på något annat sätt.
Med strumpbyxor & plattat hår satt jag & åt potatissallad. Hade inga planer för kvällen. Får ta den som den kommer.
Gjorde lekar & drack cider. Livet var bra. Var hjältinna i en liten teatersketch tillsammas med en ,funny as hell, hjälte.
Besegrar boven & räddar staden.
En vanlig dag i Louise Andersson liv.
KOWABANGA. 
