electric avenue

Fikat med Amanda idag. Var mysigt. Drack äckligt te med för lite honung i. Men var mysigt ändå.
Vi åkte hem och spela kort med bror-Robin. Vann dock inte men tyckte jag var duktig faktiskt.
Amanda är bra min Amanda.


 

Jag har burrigt hår.... And I like it .












The difference is quite big don´t you think ?

Har jag julkänsla idag eller vadå ?
Börjar dagen med att stiga ut från min friggebod ut i kylan för att komma in till huset. Stannar på vägen och njuter av att vintern är påväg.
Går in i det varma huset när jag känner lukten av brasa i hela huset. Tar en stor kopp med med vaniljte och sätter mig och läser den nya Elle magazine.
Senare på eftermiddagen tar jag bussen till hållplatsen vid tjolöholm där mor står och väntar på mig. För att sen ta mig in till tjolöholms julmarknad.
Med lampor i träden och glada människor överallt. Känner att man behöver ta av sig halsduken och vantarna när man är inne i alla små "mini-affärer".
När man kommer till en lada kommer den underbara, heliga och helt fantastiska doften av varma mandlar. Helt sanslöst gott. När jag kommer hem och redan små ätit på mandlarna plockar vi upp allt vi har köpt.
Allt från riktig god julsenap till små marsipan tomtar. Går ut till friggeboden igen och lägger mig i sängen tillsammans med min dator och lyssnar på julsånger.
 
Jag bara älskar julen.

 Jag vill ha någon som kan vara med mig, någon som är där när jag behöver den.
Någon som är romatiskt och kärleksfull.
Någon som kan trösta mig när jag är ledsen och någon jag kan hålla handen med på gatan.
Någon som kramar om mig när det är åska.
Jag vill finna den personen som ska vara mitt allt.
Att finna någon är enkelt . Men att hålla kvar personen, det är det som är det svåra. Att överleva det svåra som kommer i ens väg. Men att klara det tillsammans och att inte ge upp. Det är det som gör en starkare.

Jag vill bara bli kär.

Det brukar inte hända roliga och fantastiska saker i mitt liv. Ingenting som jag har lust att dela med mig av.
Men nu känner jag mig glad.
Nu känner jag mig varm i hela kroppen. Långa samtal på 3 timmar far förbi på 10 minuter och när man väl lagt på, vill man prata mer. När man ser, två minuter efter, ett sms där han säger godnatt igen.
 Varje gång jag hör hans skratt, kan jag inte hjälpa att skratta också.   
Samtal som går enda in i natten och diskussion om våra liv. Jag har aldrig stöt på någon så charmig. Någon så pratglad och intressant. 
Jag har fortfarande bara sett ett foto men det gör inget. För har han den personligheten så spelar det ingen roll. Har han den dragningskraften som han har genom att bara prata. Så är jag fast. Så totalt jävla fast.


   

Jag är glad tills jag blir ledsen. Jag är lycklig och förväntansfull. Sen blir jag så ledsen och så besviken att jag nästan vill ge upp.
Det kan även variera från timme till timme.
Det börjar med att man återfinner en relation som man länge velat haft tillbaka till att man nästan tappat en annan relation för sekunden.
En sekund så egotrippad så självisk så töntig att jag snart exploderar.
Exploderar till små, pytte små, bitar av en aggression så enorm att världen skulle försvinna. 

Minglat med totala främligar i ett kontor med höga skorstenar. Efter redan börjat mingla kl 13 på ett annat kontor slutar partyt en anning tidigt. Men jag har inte velat haft det på något annat sätt. 
Med strumpbyxor & plattat hår satt jag & åt potatissallad. Hade inga planer för kvällen. Får ta den som den kommer. 
Gjorde lekar & drack cider. Livet var bra. Var hjältinna i en liten teatersketch tillsammas med en ,funny as hell, hjälte.
Besegrar boven & räddar staden.
En vanlig dag i Louise Andersson liv.
KOWABANGA.

Jag och Julie har våra kända promenader. Men det är inte alltid vi promenerar. Det behöver man inte alltid göra heller. Man kan gå till nybyggda tomter och prata. Eller bara sitta på ett berg. Vad som helst.
Kowabanga.

Min kära lillebror Jonathan ska på maskerad och frågar om jag kan sminka honom. Monsterkalas var temat. Zombi var målet. Blev ganska nöjd.
KOWABANGA




Gillar att tänderna enna passar in i looken.

Svart ögonskugga, röd ögonskugga, vit ögonskugga och röd mascara så är jobbet gjort.

Var på andra sidan av världen, andra sidan av kommunikationen. Varberg. Leta efter inget. Kom hem med allt. Pengar man jobbat hårt för försvinner på ett ögonblick. Känner skarpt att man ångrar när man stoppar in plastkortet i pengarmaskinen. Amanda ser helt lungn ut när hon gör det. Som en enkel vana nästan. Jag vill känna så.
KOWABANGA




Skor - Eurosko
Tofflor - Eurosko
Kruka - Dimoda
Town lykta - Village

När jag ser att du inte finns på listan, slår mitt hjärta lite långsammare.
Jag visste inte att jag kände så. Men jag gör tydligen det. Även om jag inte känner dig så blir jag ledsen när du inte kan svara, kanske du inte ens finns. 
Du kanske bara är en illusion av mina ensamma tankar. Men ändå är det någon som växlar ord på andra sidan.
 Någon som svarar på mina frågor. Men är det verkligen den jag gillar.
Den jag tror att du är. 
Med dina charmiga kommentarer och våra spännande samtal långt in på natten. De roliga intressen vi har tillsammans och dina planer för framtiden.
Jag har ännu inte fått ett telefonnummer och din efternamn. Men det gör inget. För mig spelar inte det någon roll. Bara du finns så är jag nöjd. 

KOWABANGA  

Lördagen den 24 var en tjejdag. En tjejdag bara för mig. Med tjeproblem och förståelse av att tjejer är fruktansvärt känsliga och totalt töntiga.  
Många chickflicks och chicklåtar. The runaways och The last song.
Bra filmer jag inte trodde skulle vara bra. Filmer jag gärna skulle se igen. Vilja se många gånger igen. Kanske ska dom idag igen.
Ville åka in till kungsmässan och fönstershoppa. Åka till kungsmässan och äta sushi. Kanska åka in till Karma istället.
Men ser utanför att det regnar.
Vilket inte är bra när jag plattat håret.
 
KOWABANGA

Den kyliga morgonen vid 05.20 är tröttsam. Det är tyst, ingen annan i huset är vaken. Bara jag. Försiktigt omfamna mina kläder från stolen i hallen. För att sedan ta på dom över min ensamma kropp. Blå jobbarbyxor och en t-shirt med samma färg. Jag känner tystnaden och morgonkaffets doft i bussen. Intensivt slit fram till kl 9. Frukost. Får alltmer tankar om min säng. Men inget händer. Vill slå mina klackar ihop och säga "There´s no place like home ". Hoppas på att plötsligt vara i mitt sovrum. Snart är kl 12.30 och salladen jag har till lunch börjar bli lite gles. Äter den fort för att sedan åter jobba i 210 minuter till innan hemfärd i en fullpackad buss. En full buss med människor av alla dess former, utseende och attityd. Ingen plats för att sitta så jag får stå upp. Känner hur fötterna är gör ont. Att dom är varma. Står i min ensammhet och känner hur ögon kollar på mig. Ögon jag inte känner igen. Kommer hem. Utmattad och trött. 5 veckor av detta. Vill inte. Orkar inte. 
                                                                        


                                                                         KOWABANGA



                                     

Tråkigt. Tråkigt hela tiden. Är ensam och vill ha sällskap. Ensam i ett hus över en backe.
Kan inte avgöra om jag vill titta på film eller lyssna på musik. Det blir nog båda. Kan inte vara uppe länge. Måste vara uppe när tuppen gal imorgon.
Måste vänja kroppen och sinnet att gå upp till jobbet.
Inga roliga på msn. Inga roliga i närheten alls. Gillas inte.
Tänker.
Tänker på min framtida tatuering. Gillar den jag har nu, men vill ha en till. Två till. Tre till. Många till.
 Hur ska den se ut. Vet hur den ska se ut om det ska vara text.
Vill nog ha text.
Något som betyder. Något som har många betydelser. Inte bara vad ögat ser.
För saker och ting är inte alltid som ögat ser det.

KOWABANGA

Stängda dörrar i ett ensamt hus. Känner mig instängd tillsammans med en tre färgad katt.
Mörka rum i en mörk värld. Nervositet av att se ett ansikte genom fönstret från skuggorna stutsande av månen. 
Tagit på mig nattlinne och lagt mig i sängen. Kelar med den tre färgade katten som ligger 3 decimeter ifrån.
Kelar med katten för att inte känna mig ensam i en ensam mörk värld.


Kowabanga. 

Det är inte så att jag skulle kalla mig rik. Men just nu har jag pengar.
Pengar jag spenderar på helt onödiga saker. Saker jag egentligen inte behöver. Eller behöver jag? 
Om jag köper saker som jag inte behöver nu så kan jag behöva dom senare. Behöva dom i framtiden.
Är det en sida på google där det står "Väldens sötaste panda ungar " så går du in på sidan.
Har Nelly sommarrea så går du in på sidan. Detta gäller samt HM och Indiska.  
KOWABANGA

Har just insett att jag börjar jobba snart. Börjar jobba på HSB. Inte bara att jag är nervös över första dagen jag kommer till ett nytt ställe. Utan jag tror också att jag kommer vara nervös över att jag kommer träffa nya människor. Är inte så bra när det kommer till socialt umgänge. Vill hellre sitta i min ensamhet och fundera på vad jag ska göra nästa dag. Sitta i min ensamhet och tänka. Inte på något speciellt utan bara på något helt ospeciellt.

KOWABANGA

Julie bad mig kolla in ett par skor hon ville köpa. När jag hittade de här puddingarna bredvid hennes godingar.
Visste just då och där att det är dessa skorna som jag vill ska stuka mina fötter. 
Det är dessa skorna som jag ska gå med på frillesås gator. 
Detta är skorna jag kommer att gå med i mitt hus de 2 veckorna som kommer. 
            Kowabanga.   
                                                   

        

Tårar föll ner för kinden. Jag som sa att jag inte skulle gråta. Jag som sa att jag inte skulle bli ledsen. Men ett tal från hjärtat av en klasskompis fick mitt skal av antikänslor att spricka.
En kö ledd av våran klass stod vi med spänning, förväntan och nerositet. Höra sin låt spelas och alla rusar upp på den så stadiga scenen.
Försöker få syn på familj och släkt. Men med ingen lycka. Blandas med folk av människor som jag inte känner.
Tills jag ser ett huvud sticka upp ur folkmassan. Med ett blankat av mig, at age "åtta tänder".
En lyckad dag med skratt, gråt, nerositet, spänning och många kramar.

KOWABANGA